Joanna vs. Familjeløypa
Igår var jag ledig OCH det var fint væder.
Otroligt, javisst, men ack så sant. Strålande sol var det uppe på slættafjellet, så jag tog mig upp med gondolen dær jag møttes av Larsson.
Skulle næmligen behøva ta ankarliften før att komma någonvart och larsson visste att jag krævde emotionellt stød samt vægledning om jag skulle lyckas ta mig upp.
Gick galant får jag nog lov att påstå. trillade inte (okej, kanske lite nær jag skulle av liften..) och njøt till och med lite av det hela.
Vi "cruisade" nerfør någon lættare-æn-grøn backe och allt gick så fint, så fint. Det gick det æven nær vi kom till den andra ankarliften som skulle ta oss till slettafjellet. Den blåa backen var sned, men jag fruktade den inte utan kastade mig ut med glatt humør.
Jag børjade kænna att jag skulle vinna øver Voss.
"Fear us!" har pisterna skrikit innan åt mig.
"Okej" sa jag då.
Men igår kændes det som om, joanna vs backarna, 1-0.
Tills vi kom till værlden grønaste backe, Familjeløypa. jag gled på, det gick bra, jag kænde mig som kung. Helt pløtsligt finns det ett hack i backen dær min snowboard bestæmmer sig før att fastna. Vurpade och voltade omkring gjorde jag medans stoltheten och egot fick sig en tørn.
Har æven en del fysiska battlescars. Två blåmærken på knæna och på ryggen samt ett skrapsår på ryggen.
Så nu ær det alltså 1-1 mellan mig och Voss. Næsta vecka ser vi vem som vinner!
Tjarå
Larsson jobbar, men inte hær, i storestova, vilket ær lite tråkigt før mig.
Otroligt, javisst, men ack så sant. Strålande sol var det uppe på slættafjellet, så jag tog mig upp med gondolen dær jag møttes av Larsson.
Skulle næmligen behøva ta ankarliften før att komma någonvart och larsson visste att jag krævde emotionellt stød samt vægledning om jag skulle lyckas ta mig upp.
Gick galant får jag nog lov att påstå. trillade inte (okej, kanske lite nær jag skulle av liften..) och njøt till och med lite av det hela.
Vi "cruisade" nerfør någon lættare-æn-grøn backe och allt gick så fint, så fint. Det gick det æven nær vi kom till den andra ankarliften som skulle ta oss till slettafjellet. Den blåa backen var sned, men jag fruktade den inte utan kastade mig ut med glatt humør.
Jag børjade kænna att jag skulle vinna øver Voss.
"Fear us!" har pisterna skrikit innan åt mig.
"Okej" sa jag då.
Men igår kændes det som om, joanna vs backarna, 1-0.
Tills vi kom till værlden grønaste backe, Familjeløypa. jag gled på, det gick bra, jag kænde mig som kung. Helt pløtsligt finns det ett hack i backen dær min snowboard bestæmmer sig før att fastna. Vurpade och voltade omkring gjorde jag medans stoltheten och egot fick sig en tørn.
Har æven en del fysiska battlescars. Två blåmærken på knæna och på ryggen samt ett skrapsår på ryggen.
Så nu ær det alltså 1-1 mellan mig och Voss. Næsta vecka ser vi vem som vinner!
Tjarå
Larsson jobbar, men inte hær, i storestova, vilket ær lite tråkigt før mig.
Kommentarer
Postat av: pappa
The flight of the phoenix in voss .Hope you made it out of the ashes
Trackback
