uppepavinden

det hela började imorse när jag cyklade till banken för att hämta upp lite myntrullar. tack vare min skit-tidiga alzheimer så kom jag inte på detta när jag var ledig.

då får man snällt släpa sig till banken 08.30 på morgonen.

på väg tillbaka till hangursbanan cyklade jag på eftersom jag blivit sen (förvånansvärt mycket människor på banken en fredagsmorgon, mindre förvånansvärt att de var pensionärer). Helt plötsligt fastnar min plastpåse i framhjulet på cykeln så den tvärstannar och jag gör någon slags komplicerad volt över styret och lyckas skrapa upp både händer och knän.

Olycka nr 2 hände dock inte mig, utan Larsson. Typ varannan vecka kommer hon hem med ett tejpat finger och någon skräckhistoria om att halva fingret "skärts" av (jag försöker vara pedagogisk och rätta med ett; "nej, har ditt finger skurits av?" men det har inte hjälpt än). Idag var ännu en sådan dag.

Någon gång mellan salladshuvud 1 och 25 så har någon sagt något och Larsson har prompt stuckit kniven i fingret. Man tycker de borde lärt sig däruppe nu att det kanske är bäst att hålla henne borta från vassa föremål. 

Tjarå

Larsson "sover på soffan".